Förlossningen del 2
Okej, då fortsätter vi från när slemproppen gick på tisdagen... På torsdagkväll när vi hade ätit middag hos mamma och pappa gick resten av slemproppen och på natten kände jag att något nog var på gång. Jag hade värkar som gick att klocka ganska länge och sedan kunde det lugna ned sig i en halvtimme eller så för att sedan återkomma igen. Det gjorde inte särskilt ont utan det var nog snarare att jag var få förväntansfull som gjorde att jag inte kunde sova utan gick och vandrade och klockade värkar hela natten.
www.varktimer.se är en utmärkt sida när man vill klocka värkar förövrigt.
På fredagmorgon åkte David till jobbet och mamma kom hem till oss och jag ville hålla igång så att det inte skulle avta. Fast egentligen vet jag ju att det inte avtar om det väl är igång... Nåväl jag var desperat och därför började vi storstäda hela huset medans jag hade värkar som kom ganska regelbundet. Sedan åkte vi in till stan för att vänta på att David skulle sluta jobba och att vi skulle ta beslut om att åka in eller vänta.
Värkarna tilltog vid middagstid och det var nu mellan fyra och fem minuter mellan värkarna. Vi bestämde oss för att åka in när vi hade pratat med dem på förlossningen.
Halv åtta kom vi till Sunderbyn och CTG-kurva sattes, jag var nu fyra/fem cm öppen. Men värkarna hade lugnat sig något när vi kom in. Därför tyckte hon att vi skulle ut och gå för att det skulle få fart igen. Vi var ute och promenerade en timma och då återkom värkarna som tidigare. När vi kom tillbaka in bestämde vi oss för att ta trapporna upp till förlossningen och efter några trappsteg gick vattnet. Vi blev inskrivna 21.30 och i början kändes alting väldigt hanterbart med lustgas (i love it) men eftersom jag fick tidig krystkänning ville de att jag skulle ta EDA för att om möjligt slippa detta. Jag var öppen 6 cm (nu kändes det segt...) när läkaren kom in för att lägga EDA och då var klockan ca: 24.00. Värkarna blev något mer hanterbara men tyvärr hade jag kvar krystkänningarna och därför fick jag flåsa genom värkarna med lustgas för att inte krysta, det var hemskt. David var en helt fantastisk coach som hjälpte mig genom varenda värk. Efter att jag fick ryggmärgsbedövningen så gick allting väldigt fort då jag kunde stå upp och använda mig av tyngdlagen. 24.50 föddes Loke efter tre krystvärkar.
Förlossningen var helt underbar och trots att det inte gick fortare än med Jack så var det så lugnt och behagligt denna gång. Jag visste precis vad som hände, David visste vad som hände. Med Jack gick allting väldigt fort i öppningsskedet och jag hann inte ta EDA och sedan krystade jag i nästan två timmar innan de fick ta honom med sugklocka. Jack var väldigt slö när han kom ut och Loke var tvärtom väldigt pigg och alert och sökte på en gång bröstet.
Nu har vi två fantastiska killar som förgyller vår vardag, jag myser varenda sekund.
Loke har nu sedan någon vecka tillbaka börjat le jättemycket när man pratar med honom. Han har också börjat "prata" litegrann nu och det är så mysigt.
Kram
www.varktimer.se är en utmärkt sida när man vill klocka värkar förövrigt.
På fredagmorgon åkte David till jobbet och mamma kom hem till oss och jag ville hålla igång så att det inte skulle avta. Fast egentligen vet jag ju att det inte avtar om det väl är igång... Nåväl jag var desperat och därför började vi storstäda hela huset medans jag hade värkar som kom ganska regelbundet. Sedan åkte vi in till stan för att vänta på att David skulle sluta jobba och att vi skulle ta beslut om att åka in eller vänta.
Värkarna tilltog vid middagstid och det var nu mellan fyra och fem minuter mellan värkarna. Vi bestämde oss för att åka in när vi hade pratat med dem på förlossningen.
Halv åtta kom vi till Sunderbyn och CTG-kurva sattes, jag var nu fyra/fem cm öppen. Men värkarna hade lugnat sig något när vi kom in. Därför tyckte hon att vi skulle ut och gå för att det skulle få fart igen. Vi var ute och promenerade en timma och då återkom värkarna som tidigare. När vi kom tillbaka in bestämde vi oss för att ta trapporna upp till förlossningen och efter några trappsteg gick vattnet. Vi blev inskrivna 21.30 och i början kändes alting väldigt hanterbart med lustgas (i love it) men eftersom jag fick tidig krystkänning ville de att jag skulle ta EDA för att om möjligt slippa detta. Jag var öppen 6 cm (nu kändes det segt...) när läkaren kom in för att lägga EDA och då var klockan ca: 24.00. Värkarna blev något mer hanterbara men tyvärr hade jag kvar krystkänningarna och därför fick jag flåsa genom värkarna med lustgas för att inte krysta, det var hemskt. David var en helt fantastisk coach som hjälpte mig genom varenda värk. Efter att jag fick ryggmärgsbedövningen så gick allting väldigt fort då jag kunde stå upp och använda mig av tyngdlagen. 24.50 föddes Loke efter tre krystvärkar.
Förlossningen var helt underbar och trots att det inte gick fortare än med Jack så var det så lugnt och behagligt denna gång. Jag visste precis vad som hände, David visste vad som hände. Med Jack gick allting väldigt fort i öppningsskedet och jag hann inte ta EDA och sedan krystade jag i nästan två timmar innan de fick ta honom med sugklocka. Jack var väldigt slö när han kom ut och Loke var tvärtom väldigt pigg och alert och sökte på en gång bröstet.
Nu har vi två fantastiska killar som förgyller vår vardag, jag myser varenda sekund.
Loke har nu sedan någon vecka tillbaka börjat le jättemycket när man pratar med honom. Han har också börjat "prata" litegrann nu och det är så mysigt.
Kram
Kommentarer
Postat av: Jennie och Norah
Får man se sådär fräsch ut som nybliven mamma? =)
Postat av: Tess
Åh vilken fin berättelse! Man kan då inte tro att du nyss fött barn på bilden... Snyggo!
Trackback
