Livet med Jack och Loke

Idag har jag upplevt ett utbrott av Jacke som inte var av denna värld. Vi var på väg hem från kyrkan, det är öppen förskola sär på måndagar. Jack hade cyklat dit och skulle cykla hem, men helt plötsligt la han sig ner i ett dike och skulle inte cykla. Vi fortsatte gå och tänkte att han skulle komma efter, det gjorde han inte. Det slutade med att vi lämnade cykeln i ett dike och att jag i princip bar honom hem under armen våldsamt skrikande.

Han skrek och skrek när han sedan insåg att jag menade allvar och hade lämnat cykeln. När vi kom hem och han hade lugnat ned sig inne på rummet kom han ut och ville ha mat och det dåliga humöret var som bortblåst. Han har sagt förlåt för att han blev så arg och nu är vi vänner igen. Vi är envisa båda två och idag var en sådan dag när ingen ville ge sig, men jag tror och hoppas att han lärde sig nåt av att jag lämnade cykeln. När vi har vilat en stund ska vi gå och hämta cykeln förstås...


Älskade envisa unge