Livet med Jack och Loke

Idag blir Jack fyra månader och på de sista veckorna har det hänt otroligt mycket med honom. Han skrattar och pratar så gott som hela tiden han är vaken. Han har sovit lite sämre om nätterna, eller han vill i regel ha ett nattmål nu. Jag gissar att han är i någon tillväxtperiod.

Igår fick Jack prova en halv tesked mosad potatis med bröstmjölk, han var något skeptisk till en början men han svalde ned det till slut i alla fall. Jag hade tänkt vänta lite längre med smakisar men kunde inte hålla mig igår när vi hade kokt potatis till middag. Jag tror ändå att jag vill vänta några veckor innan jag börjar på allvar med smakisar. 

Senare i eftermiddag ska vi på kalas hos Nelly som fyller ett år idag. Tänk att den älskade ungen redan har blivit ett år, man har svårt att förstå att hon och Jack är födda på samma år.

(Elin, det låter kanon med påskmiddag. Jag jobbar säkert men kommer ju hem på kvällen. När kommer ni hem?)

kram

Jack och mamma



Jack provar gåstolen för andra gången i sitt liv, han är betydligt stadigare nu, men vi får nog vänta lite innan man vågar lämna honom någon lång stund i den.



Vackra vackra ängel, mamma och pappa älskar dig mest av allt i världen.
 


Jack tycker att det är fantastiskt roligt på skötbordet. Observera dregglet som rinner, haha. sötunge!



Mina älsklingar, givetvis saknas Challe på bilden annars hade den varit fulländad.



Det här med hoppgunga är också väldigt roligt tycker Jack.

Nu har du några bilder att frossa i Elin, vi saknar dig väldigt mycket nu! Fick kortet i veckan, lite avundsjuka blev vi faktiskt!

Kram på er alla!

Nu har lilleman hunnit bli tre månader, jag förstår inte vart tiden tar vägen.
Han  har kommit på hur roligt det är att stå upp, det vill han göra mest hela tiden.
Han kan även vända sig från mage till rygg, det gjorde han första gången för ett tag sedan men nu har vi sett det fler gånger. Dessutom visade han häromdagen att han även kan vända sig från rygg till mage när han blir nog arg. Tidigare har han gjort tappra försök men ena armen har varit ivägen,  till slut när han blev nog arg så rullade han över. Nu kan vi inte lämna honom på skötbordet längre.

Just ja, vi hade jättetrevligt i Umeå förra helgen. Jag och Bella gick på stan, tog långa promenader med barnen och bara hade mysigt. David och Nisse byggde ett skafferi och fixade en massa annat i det nya fina huset.
Det där måste vi göra om!

Förresten så har min älskade vän Sandra blivit mamma till en liten Mira i veckan.
Grattis till er!

Kram

Idag ska hela familjen, utom Charlie, åka till Umeå och hälsa på några kompisar. Det ska bli så fantastiskt kul att komma bort och mysa hela helgen. Däremot känns det inte kul att lämna Charlie hemma, jag längtar redan efter honom. Men han kommer att ha det jättebra hos Davids bror och hans tjej, det vet jag ju. Han slipper åka bil och jag slipper ha dåligt samvete för honom när vi går på stan.

Igår var vi på BVC och mätte och vägde Jack, han växer så det knakar. Både på bredd och längd, haha.
Han fick också sin första vaccinationsspruta, det gick bra. Han hade feber och lite ont på eftermiddagen igår, men det gick enkelt bort med lite alvedon. Annars är det kanonbra med oss som vanligt, han skrattar mest hela tiden nu och är en riktig solstråle.
Vad gjorde jag utan dig älskade ängel??

Ha det bra
Vickan

Varje gång jag har ammat Jack ler han mot mig när han är mätt, det ser precis ut som att han tänker att han har hittat världens bästa skatt.

När Jack var 20 minuter gammal och för första gången låg vid mitt bröst och försökte snutta såg jag att när han fick ett tag och sög i sig mammas mjölk log han mot mig. De sa att det var gaser i magen men jag tror att han menade att han hade hittat den bästa skatten någonsin. Låt mig tro det...
Kanske är det Jacks första leende som 20 minuter gammal som gör att jag tycker om att amma. För det gör jag verkligen, jag hade ställt in mig på att det skulle bli bökigt. Och visst var det lite bökigt i början innan man hade kommit in i det och ont gjorde det också, men jag har ALDRIG tvekat på att det är det jag vill ge honom. Däremot känner jag mig oerhört ödmjuk till dem som av olika anledningar inte tycker om att amma eller inte får det att fungera. Men jag tycker det är underbart att ge min son den bästa skatten i världen.

Kram

Det blir lite sparsamt med blogginlägg känns det som, men jag är ju som sagt lite av en periodare när det gäller bloggande.

Livet med Jack är helt underbart, vad gjorde jag utan dig älskade ängel. Min familj gör mig hel och jag är lyckligare än aldrig förr.
Sedan Jack var ca: 1,5 månad har vi haft lyxen att få sova 6-7 timmar i sträck, ibland 8. Han har ätit sista gången vid 22 och sovit till ca: 05, vi tycker till och med att vi har fått lite rutin i det. Två kvällar i rad har han nu blivit  rejält trött redan kring 21, då har han ätit och sedan somnat i spälsängen och vaknat kring 03.30. Det är helt suveränt när han har gjort det för då har jag fått lite tid för mig själv på kvällen. Vi räknar med något bakslag var så säkra, men är glada så länge det håller i sig. I och med att Jack sover så bra om nätterna så sover han väldigt lite på dagarna, men  det är bara kul. Vi busar och håller på och han skrattar hela tiden. När Jack var kring två månader vände han sig första gången från mage till rygg och har sedan inte gjort det. Men ikväll när pappa och Jack var hemma och myste själva hade han tydligen gjort det igen och var nära att vända från rygg till mage också. Den vilda lilla busungen.

Ikväll har jag varit och kikat på Challes valpar, de var gudomligt söta. Jag blev så valpsugen, men inser ju samtidigt att det inte riktigt är optimalt att skaffa en liten valp nu.

Förresten har jag tagit upp träningen igen, som jag har längtat att springa utan en tjockmage. I måndags innan babysimmet var jag och tränade, det var så underbart skönt. jag hoppas kunna komma iväg även imorgon.

Just ja, vi har börjat på babysim också. Jack tyckte det var sååå kul, han skrattade och såg ut att tycka det var jätteskönt i varmvattnet. Han doppade skallen några gåner och fick en och anna kallsup men brydde sig inte nämnvärt.

Ha det bra
Vickan

På onsdag blir lilleman två månader, vi förstår inte vart tiden far men samtidigt känns det som att vi haft vår lille guldklimp hos oss jämt. Innan jul tyckte jag att vi hade fått lite rutiner på Jacks dygnsrytm, men nu verkar det som att det är sämre igen. Han hade några källar i rad som han somnade kring 22 och sov till 05 då han åt första gången, det var riktigr lyxigt. De senaste nätterna har han dock inte somnat förrän 24 och sovit till 05, det är ju iofs ganska lyxigt det också, men vi vill gärna ha i säng honom tidigare. Nåja, det är väl svårt att ha några rutiner på såna här små...

 Hur som helst är Jack fortfarande lika snäll, han sover, äter och skiter. Men han har längre och längre vakenperioder och är väldigt charmig med sitt underbara leende. Vi busar på dagarna och det är jättekul tycker Jack, att ligga i vagnen när mamma och storebror (Challe) är ute och går är också skönt.

Nu har julen passerat och jag måste säga att det var fantastiskt mysigt med en liten att fira den med. Både jag och David har haft mycket julkänsla i år motför vad vi brukar ha. Vi firade julafton hemma hos oss med båda familjerna, det var mycket mysigt trots att vi saknade Stella med familj förstås. De firade jul hemma hos Carolines föräldrar i Norrköping. Jack har fått många fina klappar, främst en massa kläder som vi hade önskat. Leksaker får det bli nästa jul istället.

Ha det bra
Vickan och Jack

Varje  dag med lilla Jack är verkligen helt fantastisk. Han äter, sover och skiter precis som det ska vara. Och våra hjärtan svämmar över av kärlek till vår son. Han är verkligen helt fantastiskt snäll, sover bra om nätterna och är en fröjd att ligga och titta på dag som natt.

På söndag börjar David jobba igen efter nästan en månads ledighet med oss. Det ska säkert gå bra men visst kommer vi att sakna att ha pappa hemma hela dagarna.

Charlie är förövrigt en exemplarisk "storebror" som vakar över Jack och hämtar oss om han gråter när vi inte är i närheten.

Ha det bra
Vickan

Här kommer några bilder på Jack 2 veckor gammal.

Först ett när han ligger i pappas knä och myser och sträcker på sig


Sen en bild på mig, Jack och Challe när vi umgås i fåtöljen

Nu har han äntligen kommit till oss, älskade lilla Jack.
Vi är överlyckliga och lever i en liten bubbla än varför det inte blivit någon uppdatering förrän nu.

Fredagen den 2/11 kl 06.45 gick vattnet hemma hos mamma och pappa. Jag hade sovit där eftersom David jobbade natt och jag kände mig lite orolig över havandeskapsförgiftningen. Vi fick en tid klockan 10.30 på specialistmödravården i Piteå för att titta om det verkligen var vattnet som hade gått och om bebben mådde bra i magen. Väl där konstaterades att det var vattnet som hade gått och att bebben mådde bra. CTG-kurvan visade även på några svaga sammandragningar med 10 minuters mellanrum.

Vi åkte efter kontrollen hem för att försöka sova lite, David gick och la sig men jag hade börjat få ganska onda värkar så jag försökta gå omkring och andas genom dem här hemma, stod i duschen ett tag och tänkte att jag minsann inte skulle åka in för tidigt. Strax efter klockan 13.00 väckte jag David för att det började bli olidligt att vara hemma och värkarna kom tätare och tätare. Vi har 9 mil till BB så de tyckte att vi skulle komma upp om det inte gick att vara hemma.

Klockan 14.15 var vi på plats i Sunderbyn och nu kom värkarna hela tiden kändes det som och jag fick ingen direkt vila mellan värkarna, men med lustgas kändes det ändå helt okej. De kopplade CTG och sa att de inte ville undersöka mig vaginalt innan de visste att det verkligen hade kommit igång. Efter 5 minuter kom de in igen och undersökte mig när de såg hur tätt värkarna kom. Vi fick det glädjande beskedet att jag var öppen 5 cm. Sedan gick allt med en rasande fart, kring 15.00 kände jag att det började trycka på nedåt i toppen på varje värk. Bm gjorde ännu en undersökning och frågade om jag skulle bli mycket besviken om jag inte skulle få EDA. Det var nämligen för sent för det, jag var öppen 8-9 cm och enast en liten kant kvar innan jag fick börja krysta.

Vet ej exakt när jag började krysta, men kanske kring 15.30. Jag krystade och krystade men det hände inte så mycket tyckte bm och snart satte de värkstimulerande dropp som gjorde att värkarna blev kraftigare. Nu börjaqde den lille röra sig nedåt men i mycket sakta mak och klockan 16.40 kom läkaren in och förberedde för att ta ut bebben med sugklocka. Inte för att han mådde dåligt utan för att jag inte orkade efter att ha krystat i över en timma.
Det första försöket lossnade sugklockan men på det andra försöket kom lilla älskade Jack ut klockan var då 16.52.
Han kom med vidöppen hjässbjudning och med en navelsträng som var mycket kort och därför rörde han sig inte så mycket under utdrivningsskedet.

Om jag nu ska summera förlossningen så är det med enbart positiva känslor jag tänker tillbaka på när Jack föddes. Allting gick ganska fort, jag följde med i kroppens rytm och är otroligt imponerad över vad man klarar av. David var guld värd under hela förlossningen och var den bästa coach man kan tänka sig. Jag hoppas absolut få vara med om minst en till förlossning. Det var otroligt mäktigt och den kärlek man känner när den lilla kommer ut är helt otrolig. Tänk att man kan älska någon så oerhört mycket som vi älskar Jack!
Foton kommer när jag sitter vid den andra datorn och kan lägga upp dem.

Kram
Vickan, David, Challe och Jack

På Charlottas begäran kommer här en bild på en svullen Vickan i vecka 39:
Man kan inte riktigt se hur tjock magen är, men den är tjock...


Här har det hänt en hel del sedan sista uppdateringen, på torsdag är det en vecka kvar till BF. Det som framförallt har hänt är att BM i torsdags tyckte att mitt blodtryck hade gått upp ganska mycket under kort tid. Jag som normalt är väldigt låg i mitt blodtryck hade helt plötsligt 130/80. Det är nog helt normalt för många men eftersom att jag klagat på huvudvärk på senaste tiden så bad hon mig avvakta under helgen och höra av mig om det blev värre.
Igår när jag klev upp hade jag fortfarande en sprängande huvudvärk, dessutom en del flimmer framför ögonen varpå jag ringde till MVC. De rådde mig att genast komma in för blodtryckskontroll, och nu hade det gått upp ännu mer, nämligen till 140/90 och jag blev ordinerad sträng vila fram till fredag då vi ska på ny kontroll. Man misstänker en begynnande havandeskapsförgiftning, men ska titta närmare på mitt urinprov på fredag.

Här sitter jag nu och har gryyymt tråkigt, jag hade ju tänkt hinna städa en gång till innan bebben kom samt baka lite. Nåja, hoppas allt är bättre på fredag så jag kan återgå till mina planer.

Ha det bra allihopa
Kram

Nu är det knappa två veckor kvar till BF, den 8/11, vi har gått in i vecka 39 idag och det känns som att jag bör summera graviditeten.

De första 21 veckorna var pest och pina på grund av mitt illamående+ all oro vi kände inför det ena och det andra. Efter att illamåendet gick över kom en period där jag kände mig väldigt pigg och alert, fortfarande ville inte gravidmagen göra sig påmind men det var ändå en bra tid. Sedan när magen väl ploppade ut kände jag mig sååå fin, vilket jag för det mesta gör fortfarande faktiskt trots svullna händer, ben och ansikte.

När jag nu sitter och tänker tillbaka så har jag haft en väldigt fin graviditet. Jag är fortfarande ute och går långa promenader obehindrat, jag har sluppit att ha ont under nästan hela graviditeten och jag älskar min tjocka mage även om den är i vägen ganska ofta. Trots detta vill jag inte vänta på lilla liten mer nu... Kom ut till mamma och pappa nu, vi längtar efter dig och älskar dig mest i hela världen!

Håll tummarna för att det ska sätta igång snart allihopa!
Kram

Okej, nu börjar jag vara lite less på att vara gravid. Eller egentligen kanske jag inte är less utan jag längtar nog så ofantligt mycket efter bebis bara. Jag börjar dessutom känna mig ganska svullen om fötter, ben, händer och ansikte. Det känns inte roligt, men det hör väl till antar jag.

Jag är fortfarande ute och promenerar lika obehindrat och det är jag mycket tacksam för. Charlie njuter av lediga dagar med matte med mycket motion.

Nästa helg åker jag med laget till Umeå för att bo på hotell, äta gott och roa oss. Det ska bli mycket kul, men lite spännande känns det allt. Tänk om något skulle dra igång medans jag är där nere?!! Nåja då får David köra ner, jag tror väl att det går att föda barn i Umeå också. Förresten kommer vi aldrig att ha sådan tur att förlossningen drar igång före BF, jag kommer garanterat att gå över...

Ha det bra
Vickan

Här kommer nya bilder på magen i vecka 36





Det har hänt en hel del sedan sist som ni ser.
Nu börjar jag vara en riktig tjockis, jag har till och med svårt att klippa mina tånaglar själv. Det är jobbigt, men jag har kommit på att om jag passar på att klippa dem medan jag är nyduschad eller nybadad så är jag så pass mjuk att jag kan få upp fötterna.

Dagarna rullar på i ganska sakta mak just nu och det känns som att den gyllene dagen aldrig kommer att komma. I veckan ska jag jobba litegrann så då kanske det går fortare, dessutom är min darling ledig från jobbet så vi ska gå på stan nån dag.

Jag har förresten klippt av en redig bit av mitt hår och det känns jätteskönt, sedan tvingade jag David att inte bara färga mitt hår utan dessutom göra lite slingor i det nyfärgade håret. Jag känner mig ganska nöjd med resultatet. Ska lägga in en bild på det så småningom.

Kram

Nu har vi gått in i vecka 35 och dagen F (= förlossning) närmar sig med stormsteg. Det ska bli så himla härligt att få vara med om något så stort, jag längtar så mycket efter vår bebis.

Veckan som varit har varit mer än jobbig, för det första sover jag hemskt dåligt på nätterna och till råga på allt har jag höststädat hela huset själv i veckan. Jag vet att jag borde ta det lite lugnt men samtidigt gäller det ju att passa på medan jag orkar och inte är alltför tjock. Nu när huset är städat hoppas jag kunna ta det lite lugnare. Sammandragningarna som jag har haft sedan vecka 24 har egentligen inte lugnat ned sig något trots att jag slutat jobba nu, men när det nu äntligen blir lite lugn och ro så kanske Thure får lite lugn och ro.

Så nu var det slut på klagosången. I övrigt börjar jag tro att min kropp är gjord för att bära på barn. Jag har peppar peppar inte ont någonstans för tillfället. Ryggen är okej, och axlar nacke och bäcken likaså. Jag är ute och går med Charlie varje morgon 50 minuter utan problem. Så vad f-n har jag å klaga på????

Kram